Om renlighet i Japan

[Om renlighet i Japan. Vi får se om det kommer en uppföljare på denna senare, eller inte. Det beror på vad mer jag får reda på under året. (23:46 Japansk tid)]

Japanerna är i vissa sammanhang mycket rena av sig. De går aldrig in med skorna på, de tar av dem i tamburen och går sedan runt barfota, i strumplästen eller i hemmaskor. Slippers (surippa) är bland det vanligaste. Även på de flesta (om inte alla) japanska restauranger tar man av sig skorna vid dörren. När man skall gå till toaletterna finns det speciella tofflor tillgängliga. Till toaletterna finns det speciella papper att torka av toalettringen med efter användning. Vad som inte so ofta finns är dock någonting att torka händerna med efter att man tvättat dem. Varken en handduk, pappershanddukar eller blås maskiner. Det visade sig att någonting som alla bär med sig är en handkerchief, som används för att torka händerna med.

Japanerna är dock väldigt renliga när det gäller kläder, inklusive skoluniform. I Japan används ett par kläder i princip en gång, innan de läggs till tvätt. Till skoluniformen har jag tre par vita skjortor, ett par svarta byxor, och en svart kavaj-liknande jacka. Nu, på vinterhalvåret, skall man bära vinter-skoluniform. Jag kan bara notera att temperaturen ligger på en sisådär 23 grader... det är inte klokt! Skjortorna byter jag varje dag, och använder byxorna och jackan i en vecka. Sedan går även de till tvätt.

Framför allt får man ju inte glömma att de duschar varje dag, och då inte bara vatten, utan hela kittet. Tvål, schampo, balsam, inpackning och så förstås badet.

Den person jag kan konversera med bäst här i Japan är Danny. Han kommer från det Brittiska Gibraltar och är här för att lära Japanerna engelska. Han kan jag prata med på engelska, och det är endast med honom som man kan få en rejäl konversation med inom en begränsad tidsram, han tycker också väldigt mycket om spel. Jag har endast kunnat observera elevernas beteenden, men tack vare honom får jag inblick i hur lärarna beter sig. Danny har oberverat att japanerna andra sammanhang är de dock inte så rena.

När lärarna har gått på toaletten är de sällan använder tvål, eller en sköljer av händerna menar han. Man finner ofta dammtussar längs korridorernas väggar. En av anledningarna till det är att eleverna förväntas städa skolan, ingen städpersonal. I Sverige skulle väl ingen elev med glädje börja kräla runt i korridorerna och städa efter skolan. Efter skolan vill man ju gå hem direkt! Med tanke på det kan ni föreställa er hur killarnas toalett ser ut. Det känns som att i princip ingenting tvättas, så handfaten är någonting man inte gärna vill nudda. Tvål finns tillgänglig, men den sitter i en sorts nätpåse, som inte heller den ser särskiljt trevlig ut. Men vad skall man göra? Man tvättar händerna, med tvål och inser sedan att det inte finns någonting att torka händerna med.

En sak jag har svårt för att uppskatta är gymnastiken. Under året i USA fick jag uppleva en gymnastik som var mycket annorlunda. Man hade mycket lite tid mellan lektionerna, och när man skulle byta om till gympakläder bytte man inte underkläder, någonting jag hade svårt att förstå. När jag nu ser tillbaka på det, så var det väl acceptabelt. Det fanns åtminstone omklädningsrum! Det finns inga omklädningsrum här! Tjejerna har sitt trick med kjolen, så de kan byta om i klassrummet, utan att någon kille "lyckas" se underkläderna. Men killarna har det svårare med sina brallor. Man får helt enkelt gå in på toaletten och byta om. Men var skall man lägga sina kläder? När man väl har bytt om kan man lägga dem i klassrummet, men medans man byter om; vad skall man göra med dem? Man kan ju omöjligt hålla i dem och byta om. Det finns ingen yta att lägga dem på... utom golvet. Det är med sorg i hjärtat man placerar sina fina klädar på golvet. Fastän man har påsen som man hade gympakläderna i emellan. Varför finns det inga omklädningsrum?

DEN 22 SEPTEMBER 2009

[Andra delen av reseberättelsen. När jag nu avslutat detta inlägg, känner jag ett visst lugn och kan nu börja skriva inlägg som inte är skildringar av en specifik dag. (23:46 Japansk tid)]

Jag vaknade först av alla (utan väckarklocka, otroligt) men låg kvar och drog mig tills Yukie vaknade, tittade på klockan och förvånat sade att vi behövde ha checkat ut för 20 minuter sedan. Snabbt klädde vi på oss, åt frukost och gav oss sedan av med siktet inställt på dagens höjdpunkt: Nara no Dai Butsu (staden Naras stora Buddha staty). Men först skulle vi stanna vid några platser på vägen.

Den första platsen vi besökte var ett litet museum med urgamla föremål (speglar, keramik, bronsstatyer etc.) från Kina och Korea. Det var ett litet museum, texterna var svåra för mig att förstå och jag har tyvärr inga bilder av det.

Det andra stället vi kom till var en otroligt vacker, obeskrivligt vacker trädgård! Jag vet inte riktigt vad jag kan säga för att beskriva den utan jag får helt enkelt lägga upp bilder av den. Vi tillbringade säkert 2 timmar i trädgården. Tiden bara flög iväg. Och stor var den; ~13,500 kvadrat- meter!

Efter en liten tids vandring anlände vi äntligen vid vår huvud- attraktion. Bilden får byggnaden att se mindre ut än vad den är. Ser ni de små fläckarna på marken? Det är människor! Dörrarna i sig är väl en två, tre våningar! Jag lyckades inte ta någon bra bild av Buddha statyn, men det går nog att hitta bra bilder på den på nätet. Det var dock imponerande att se.

Vad som var mycket intressant väl inuti byggnaden, var att en av de enorma pelarna hade ett litet hål rakt igenom sig. Hålet är gjort för att vara i samma storlek som Buddha statyns näsborre. Om man kryper igenom den så sägs det att man skall bli smartare. Vi ville förstås alla i alla fall försöka att krypa igenom hålet, så vi ställde oss i kö och väntade i en timme. På vägen gissade vi alla hur många av oss som skulle komma igenom. Jag gissade tre; jag själv skulle aldrig komma igenom. Yukie två; hon trodde väl inte heller att hon skulle komma igenom. Sayaka gissade att endast Momoka skulle igenom. Väl framme krälade först Yukie igenom, nästan helt själv (jag fick dra ut henne). Många av de omgivande japanerna var förvånade; "Åh! En vuxen kom igenom!" (I vanliga fall är det endast barn som kryper genom hålet.) Sedan kravlade jag ner på golvet, och tog mig igenom själv! Jag var själv riktigt förvånad, och alla japanerna stojade. "Oh! Till och med den store utlänningen kom igenom!" eller någonting liknande. Efter det var det en enkel match för de små flickorna att ta sig igenom.

Vi gick vidare, och fann de mest bedårande hjortarna. Jag tror att i detta fall är "bedårande" en lämplig översättning av "kawaii". Säg söt hur mycket ni vill, men i detta fall... Vi köpte ett kex liknande bröd som vi matade dem med, och de blev gärna närgångna om det innebar att de fick mat. Tjejerna såg väldigt söta ut när de stod där tillsammans med hjortarna.

Efter en tid gick vi vidare och tittade på de andra byggnaderna på tempelområdet, och påbörjade sedan hemresan. Sayaka och Momoka sov på vägen hem, men jag satt och pratade med Yukie för att hålla henne vaken. Hon har svårt för att läsa av GPSen, så jag fick sitta och påminna henne. "Nästa höger." etc. Vi stannade lite kort vid en så kallad "Service Station" och åt kvällsmat. Det var fullt med folk där fastän klockan var nästan halv elva. Vi anlände i Kuwana vid 12 snåret och föll sedan i säng.