DEN 23 DECEMBER
Denna onsdag gav jag mig av till Nagoya med Danny och Joanna för att julshoppa. Vi tog tåget in till staden där vi mötte ännu en ALT, Carlo från USA. Tillsammans vandrade vi runt bland affärerna, en hel del affärer med spel. Danny köpte ett DSiLL (det nyaste och största DS:et som finns). Det var riktigt roligt att besöka alla affärerna och se den japanska spel världen i dess sanna mening. Det fanns även affärer som hade di verse prydnadsfigurer från spel, manga, anime etc. Någonting som gav mig en inblick i den mörka delen av otaku kultur är de översexade figurerna som ofta finns till försäljning. Jag kan inte föreställa mig att flickvännen av en person som har sådanna figurer skulle kunna uppskatta dem. Det händer ofta att man vill köpa en figur från en serie man tycker mycket om, och upptäcka att det bara finns versioner av karaktären i endast underkläder, eller i en överdrivet sexig ställning. Då blir jag bara ledsen. Jag varken kan eller vill köpa en sådan figur utan att må dåligt.
Mot slutet av dagen gav vi oss av till en affär men utländsk mat, läsk som inte finns i Japan etc. Vi handlade mat inför Juldagen som vi också skulle spendera tillsammans. Efter att vi hade handlat gav vi oss av till en Italiensk Pizzeria och lunch/kvällsmat. Sedan återvände vi hem.
DEN 24 DECEMBER
Denna dag skulle jag fira jul med Ohiras och sedan sova över där. Jag hade sett fram emot det ända sedan vi bestämde oss för det. Sato Kayo (mamman) sade att de inte firade jul i familjen. De sade att när barnen var små så köpte de en japansk traditionell jultårta (tyckte inte jag lät juligt för fem öre, men sådat är det i Japan). De köpte också en julklapp till barnen, från tomten förstås. Nu när barnen blivit vuxna (20 år) och de flesta flyttat hemifrån kände det inte att det fanns någon anledning att fira. När jag dessutom fick höra att alla i familjen JOBBADE på Julafton OCH Juldagen visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Ni kan då förstå att jag blev glad över att kunna fira jul med Ohiras. När jag väl vaknat spenderade jag min tid med att packa. Presenter till dem, kläder att ha på mig, tandborste. OK.
Yukie kom och hämtade mig i deras bil där Sayaka och Momoka satt och väntade. Sayaka var som vanligt lugn och söt men Momoka började väsnas ordentligt. "Oskaru Å-nii-chan! Oskaru Å-nii-chan!" (Storebror Oskar, storebror Oskar!) Man märkte direkt att vad hon såg fram emot var någon typ av lek. Hon hade väl blivit lite väl van vid att jag umgick med henne då jag bodde hos dem, och utan mig hade det blivit allt mindre av lekandet. Det första vi gjorde var att lämna av Sayaka på Eisu (privatskola som erbjuder extrastudier utöver den vanliga skolan). Hon vill gärna komma in på Kuwana Gymnasiet eller Yokkaichi Gymnasiet, som är de två bästa skolorna i regionen, men för att göra det måste hon plugga, plugga, plugga... Jag tycker ändå att det är bra som vi har det i Sverige. Vi pluggar, men vi har tid för annat. ... Vänta lite nu! Släppte vi just av Sayaka för att hon skulle plugga!? På JULAFTON? Ja, jag säger då det. De är inte kloka när det gäller vissa saker.
Yukie hade sagt att jag skulle få byxor i julklapp. De jag har nu är väl inte så fina tycker hon kanske (fast det är inget fel på dem). Vi gav oss av till en klädaffär (Ni vet kanske att jag har svårt för klädaffärer?), och så började jag prova Japanska storlekar. Vi tog först ett midjemått, men de byxor som "skall" passa till det midjemåttet var allt för små. Midjan är inte så stor, men de är dessa förbannade höfter som jämt ställer till det. Vi tog större storlekar, men det var alltid ett återkommande problem. Antingen satt de bra vid höfterna, (men då såg de ut som de byxor jag har nu) eller så satt de bra i midjan och höfterna, men skrevet bara kved och kved. Det gick inte. Jag minns att jag nästan började gråta. Det är bara ett par byxor. Hur svårt skall det vara att bara hitta ett par snygga byxor? Det slutade med att vi köpte en jacka. Ser läderliknande ut, snygg, och den var inte så dyr.
Efter vi lite snabbt ätit sushi åkte vi och köpte mat för kvällen, och glöm inte... jultårta. Vi spenderade återstående delen av eftermiddagen med att förbereda maten och att leka lite med Momoka. Till vänster ser ni vårt japanska julbord. Jämfört med ett svenskt julbord är det inte lika stort, me
n har definitivt mer grönt (och lite choklad-fondue, glöm inte det).Sayaka kom inte hem förren vid 7 snåret. Sent, tycker jag. Medans vi lagat mat hade jag blivit lite si och så då det inte fanns varken någon julmusik eller julfilm som kunde skapa lite stämning. Vi bestämde oss för att hyra en. Det blev, Grinchen som stal julen. Jag är inte så bra på julfilmer, men jag tror att en sådan relativt klassisk film passade bra. Dessutom hade den ett budskap som säger att presenter minsan inte är allt med julen. Om det är någonting som de generellt saknar när det gäller jul så är det stämningen. Kazukiyo kom hem när vi var i affären. När alla var hemma satte oss till bords och åt. Ni kan zooma in på bilden för att se allt i bättre detalj, om ni nu inte får detta i pappersformat. (Hej hej, Mormor och Urban!) Det var ris förståss, men mycket lax och svårtuggat kött. Kan berott på att det var rått. Till det morötter, banan, jordgubb och di verse bröd. Gott!
Efter det fick jag insistera på julklappsöppning. De brukar öppna paket från tomten (och endast tomten) på juldagen, men nu skulle de få uppleva lite svensk jul, där man ger till varandra. Kazukiyo blev glad över chokladcigarren. Yukie fick små tomtar att pryda huset med. De var mycket uppskattade. Momoka och Sayaka blev förtjusta av chokladsnögubbarna. Jag tror det var första gången de såg sådan choklad. De reagerade direkt på snögubbarnas konstiga form. I Japan brukar snögubbar bestå av bara 2 bollar, och inte 3 som i Sverige. Till hela familjen gav jag svensk choklad och en bricka med en bild av Stockholm som motiv. De tyckte att det var konstigt att se så mycket skog i Sveriges största stad. Det ser man inte så mycket av i Japanska storstäder. Momoka fick även ett rosa ritblock med tillhörande pennor (Momoka var i alla fall lätt att ge julklapp till), hon blev lyrisk. Hehehe.
Efter presenterna var öppnade satte vi oss i soffan och tittade på Grinchen. De verkade gilla den, speciellt Momoka. Vi såg den på japanska med engelsk text, annars skulle Momoka inte förstå. Det var lite synd eftersom man då förlorade rimmen som är typiska för just den filmen. Man brukar inte rimma på japanska. Efter filmen var det redan sent, så vi (Yukie, Momoka, Sayaka och jag) gick ner till vardags/sovrummet och sov. Kazukiyo har sitt eget rum, vilket måste kännas mycket ensamt för honom.
DEN 25 DECEMBER
När jag vaknade hade alla andra redan lämnat sina futoner och rummet vi sov i. Fortfarande lite trött, steg jag upp i det kalla rummet, och kände mig lite övergiven. Ganska snart snubblade jag över mitt paket som jag tog med mig upp, öppnade och tackade så mycket för jackan. Jag hade på mig den resten av da'n, och använder den när jag skall någonstans och det är kallt. Jag öppnade mina presenter från Sverige (som jag måste tacka så mycket för) och fann med ens svensk julmusik. Gah! Jag borde öppnat det igår så de skulle kunna höra lite musik! Jag åt frukost och återvände till Satos hus med Yukie och Sayaka (som skulle till Eisu idag igen). Det är alltid lika svårt att säga; hejdå.
Efter att lite snabbt bytt om gav jag mig av till Dannys lilla lägenhet. Klockan var kring 1 så jag trodde (dumt nog) att jag skulle vara sen. När jag kom fram hade Danny och Joanna just stigit upp. Jag och Danny gav oss av för att köpa mat och dryck för festen. Det blev en väldig massa kyckling (som japanerna vanligtvis äter till jul) och Ginger Ale att dricka. Vi såg till att köpa lite potatis också då Matthew och Carlo är vegitarian respektive vegan. Joanna gjorde även en soppa och en paj till dem.
Vi blev totalt 6 personer; Danny, Joanna, Matthew, Carlo, Jay och jag. Vi spenderade dagen fram till ca 1:00 med att titta på di verse utländska julprogram (från internet) som visades på Dannys 50 tums TV. Nice. Vi såg, South Park, Robot Chicken och Father Ted för att nämna några få (ingen Kalle Anka för mig i år). Vi hade tillräckligt mycket underhållning för några dagar i konstant tittande och nästan lika mycket att bara prata om. Tiden försvann innan jag visste ordet av. Alla uppskattade något enormt Paradis asken, som alla åt utav under kvällen.
Allt som allt en lyckad, men otroligt osvensk jul. Jag ser mycket fram emot nästa år då jag kan ta igen vad som jag missade denna gång. Åh, Julbord! *dreggel dreggel*
