DEN 21 SEPTEMBER 2009

[En reseberättelse, varför inte? Den 21 markerade mitt en månads jubeleum. Jag planerar att lägga till några fler bilder till detta inlägg, så håll ögonen öppna. (00:46 Japansk tid)]

Denna dag hade vi planerat att åka till Nara, Japans första huvustad. Hela familjen (utom Kazukiyo som skulle arbeta) steg upp klockan 6 på morgonen och tog våra packade väskor och klev in i bilen och påbörjade den långa färden. Frukost åt vi på vägen. Ganska snart behövde vi stanna för att tanka, och jag behövde bara fotografera pumpen. Det var en fyra, fem olika kortläsare på den, reklam, en liten TV (får ju inte missa något när man tankar). I japan är saker och ting ofta fyllda med så mycket olika saker att det blir svårt att se vad som är vad.

Vi anlände i Nara vid 11 tiden och åkte till det första av dagens två tempel. Vid den här tiden var det extremt varm och vi höll oss i skuggan då det var möjligt. Innan man träder in på tempelområdet finns det en liten byggnad med ett vattenkar i. Med en av de tillgängliga träslev tar man lite vatten och sköljer en hand i taget. Efter man tvättat sig fyller man skopan åter igen och låter sedan vattnet rinna längs med skaftet (renlighet). Sedan gick vi in på huvudområdet. En noggrant krattad yta i storlek av en fotbollsplan. Det var varmt (ca 35 grader), men böneplatsen låg under tak. Vi kastade i varsitt 5 yens mynt,bugade två gånger, klappade händerna två gånger och bad under tystnad. Ett 5 yens mynt är bäst för bön då "go'en" (5 yen på japanska) har också en annan betydelse; viktigt möte, i detta fall mellan individen och gudarna. Efter en bön och några minuters observation av en av shintoprästernas ritualer köpte vi varsin lyckoammulett. Jag valde generell tur. Vad kunde vara bättre detta år?

Efter det besöket gav vi oss av till dagens andra tempel. En timmes restid. På vägen såg jag mitt första "love-hotell". Flower Hotel, i alla regnbågens färger med gigantiska blommor på. Ett love-hotel för er som inte känner till det är ett hotell där man hyr ett rum och betalar per timme. Det är ett alternativ för par som inte har en egen bostad att få lite privat tid i ... Ja, ni förstår.

När vi parkerat insåg vi med ens hur hungriga vi var, så vi åt varsin risboll på ett litet fik och gav oss slutligen av till nästa tempel. På vägen såg jag en växt jag mycket väl kände igen från Sverige; en brännässla. Jag frågade med ens vad växten kallades i Japan. Yukie visste inte och sträckte nyfiket fram handen för att röra vid den... "DAME!" utbrast jag. (Stanna, gör det inte!) Yukie stannade upp ett ögonblick och tog sedan tag i ett blad. "Ittai! Ittai!" (Det gör ont!) Hon visste inte vad det var, men nu visste hon. Vi tycke alla lite synd om henne, men vi tycke dock det var lustigt att hon inte gjorde som jag bett henne.

Templet var omgivet av stenlyktor som ses på bilden (Sayaka och Momoka till höger). Inuti templet bad vi ännu en gång, och såg de fina lyktor som fanns i templet. Det var detaljerade metallyktor med en mängd olika motiv, men oftast hjortar och växter. En av de intressanta sakerna med detta tempelområde i Nara är att det lever vilda hjortar bland träden och byggnaderna. De är inte speciellt skygga och kommer gärna fram till människor om de har mat att erbjuda. Andra dagen tog jag foton av dem.

Efter att vi besökt detta tempel gav vi oss av till hotellet. Ett litet hotell, gömt bland vanliga bostadshus, men ändå ett mycket fint hotell. Det var likt hotellet i Beppu, med ett stort gemensamt rum som agerar vardagsrum på dagen, matsal på kvällen och sovrum på natten. När vi anlände var det en timme till kvällsmat, så vi gav oss av till de könsfördelade duscharna och baden. Det var inte lika roligt att duscha och bada själv som att göra det med de andra utbytesstudenterna. Jag gick ganska snart tillbaka till hotellrummet. När jag kom dit hade personalen möblerat om till matsals varianten och jag satte mig ner i min yukata och inväntade de andra. Maten var traditionellt Japansk. Det fanns så mycket att jag tror ingen lyckades äta upp sin portion. Momoka kved att hon var mätt, men kände sig ändå manad att försöka äta upp sin (enorma) barnportion.

Efter middagen gick vi på en promenad i nattens mörker. Det var omöjligt att försöka se vad det var man passerade, men det var ändå mycket roligt att göra det, då man fick möjlighet att prata i en miljö utan distraktioner. När vi återvände till hotellet var det ommöblerat till sovsal. Vi hade en brottnings tävling då alla kittlade förloraren. Jag kunde besegra dem andra enskiljt, men när de gick till attack samtidigt, fällde de mig inom kort. Det kändes uppfriskande att göra någonting så roligt, som jag inte gjort på mycket länge. Efter det föll vi alla ner i våra futons, och somnade inom kort.