DEN 22 SEPTEMBER 2009

[Andra delen av reseberättelsen. När jag nu avslutat detta inlägg, känner jag ett visst lugn och kan nu börja skriva inlägg som inte är skildringar av en specifik dag. (23:46 Japansk tid)]

Jag vaknade först av alla (utan väckarklocka, otroligt) men låg kvar och drog mig tills Yukie vaknade, tittade på klockan och förvånat sade att vi behövde ha checkat ut för 20 minuter sedan. Snabbt klädde vi på oss, åt frukost och gav oss sedan av med siktet inställt på dagens höjdpunkt: Nara no Dai Butsu (staden Naras stora Buddha staty). Men först skulle vi stanna vid några platser på vägen.

Den första platsen vi besökte var ett litet museum med urgamla föremål (speglar, keramik, bronsstatyer etc.) från Kina och Korea. Det var ett litet museum, texterna var svåra för mig att förstå och jag har tyvärr inga bilder av det.

Det andra stället vi kom till var en otroligt vacker, obeskrivligt vacker trädgård! Jag vet inte riktigt vad jag kan säga för att beskriva den utan jag får helt enkelt lägga upp bilder av den. Vi tillbringade säkert 2 timmar i trädgården. Tiden bara flög iväg. Och stor var den; ~13,500 kvadrat- meter!

Efter en liten tids vandring anlände vi äntligen vid vår huvud- attraktion. Bilden får byggnaden att se mindre ut än vad den är. Ser ni de små fläckarna på marken? Det är människor! Dörrarna i sig är väl en två, tre våningar! Jag lyckades inte ta någon bra bild av Buddha statyn, men det går nog att hitta bra bilder på den på nätet. Det var dock imponerande att se.

Vad som var mycket intressant väl inuti byggnaden, var att en av de enorma pelarna hade ett litet hål rakt igenom sig. Hålet är gjort för att vara i samma storlek som Buddha statyns näsborre. Om man kryper igenom den så sägs det att man skall bli smartare. Vi ville förstås alla i alla fall försöka att krypa igenom hålet, så vi ställde oss i kö och väntade i en timme. På vägen gissade vi alla hur många av oss som skulle komma igenom. Jag gissade tre; jag själv skulle aldrig komma igenom. Yukie två; hon trodde väl inte heller att hon skulle komma igenom. Sayaka gissade att endast Momoka skulle igenom. Väl framme krälade först Yukie igenom, nästan helt själv (jag fick dra ut henne). Många av de omgivande japanerna var förvånade; "Åh! En vuxen kom igenom!" (I vanliga fall är det endast barn som kryper genom hålet.) Sedan kravlade jag ner på golvet, och tog mig igenom själv! Jag var själv riktigt förvånad, och alla japanerna stojade. "Oh! Till och med den store utlänningen kom igenom!" eller någonting liknande. Efter det var det en enkel match för de små flickorna att ta sig igenom.

Vi gick vidare, och fann de mest bedårande hjortarna. Jag tror att i detta fall är "bedårande" en lämplig översättning av "kawaii". Säg söt hur mycket ni vill, men i detta fall... Vi köpte ett kex liknande bröd som vi matade dem med, och de blev gärna närgångna om det innebar att de fick mat. Tjejerna såg väldigt söta ut när de stod där tillsammans med hjortarna.

Efter en tid gick vi vidare och tittade på de andra byggnaderna på tempelområdet, och påbörjade sedan hemresan. Sayaka och Momoka sov på vägen hem, men jag satt och pratade med Yukie för att hålla henne vaken. Hon har svårt för att läsa av GPSen, så jag fick sitta och påminna henne. "Nästa höger." etc. Vi stannade lite kort vid en så kallad "Service Station" och åt kvällsmat. Det var fullt med folk där fastän klockan var nästan halv elva. Vi anlände i Kuwana vid 12 snåret och föll sedan i säng.