Den 9 NOVEMBER 2009

[Jag laddar upp bilder i halva original storleken. Om ni vill ha dem större får ni gärna säga det. Annars kan jag hänvisa till Facebook, som jag nu håller på att ladda upp fler bilder till. Jag har just duschat och badat, och borde snart lägga mig. (01:10 Japansk tid)]

Vaknade vid åtta av väckarklockan och Yukies gemensamma stämmor. Jag hade varit uppe till ett natten innan i hopp om att få prata med Pappa på Skype. Det var ju farsdag! Vi fick tyvärr inte kontakt, men e-mail uppvaktningen kom i alla fall fram så allt löste sig till slut. Tog på mig skoluniformen, som nu i november inte är helt outhärdlig. Åt frukosten och gav mig sedan av till skolan.

Yukie, Momoka och jag åkte igår till en festival vars fokus var Kosmos blommor. Tog några foton på mig och blommorna. Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om er i senhöstens kyla. Här är det fortfarande en 20 någonting grader i solen så här i november.

Jag fick ett paket hemifrån här om dagen och jag blev överlycklig. Det var som en andra julafton då man efter drygt två månader i Japan fick en bit Sverige i an ask. Tröjan som är på bilden var en av sakerna som kom i den. Den passar bra, materialet är super... vilket är tur eftersom jag inte kunde pröva den innan köp. Några andra saker i paketet var presenter till de två andra värdsfamiljerna som jag skall till om några veckor. Det fanns massor av god Svensk choklad (det jag tog med mig är sedan länge slut), surt godis och lakrits (någonting som japanerna tyvärr inte är så förtjusta i). Men de var dock storm förtjusta i kaviaren (Kalles randiga), fast det tog ett tag att förklara vad denna typ av kaviar faktiskt var.

Åter till skolan. Jag spenderade lektionstiden med att på engelska lektionerna (de enda man fullt förstår vad som pågår) med att lyssna efter den japanska de använder för att snabbt beskriva vad de ord de arbetar med. Eleverna pratar så tyst att det är stört omöjligt att höra vad de säger. Engelskan i sig är lätt, men det är när de börjar med japanskan som det blir svårt. De andra lektionerna försökte jag frenetiskt lära mig de kanji jag skrivit ner. Jag försöker snappa upp vad lärarna säger, men det är långt ifrån att man förstår allt. När mitt i det hela klassen börjar skratta (åt vad läraren sade) har man ingen aning om varför. Han sade uppenbarligen någonting roligt, men vad?

Efter skolan sökte "Jimmy"-sensei (engelska lärare med förvånande bra uttal, för att vara japan) upp mig. Jag vet inte varför men han vill bli kallad Jimmy. Det visade sig att han hade köpt en bok om Svensk grammatik. Den var på engelska och började med grunderna, med enkla meningar och var klart och tydligt gjord för nybörjare som ville lära sig svenska. Jag var förvånad, och även om hans motivation att lära sig svenska kanske inte håller i längden så tycker jag det var en fin gest att visa intresse. Vi spenderade en dryg timme i lärarrummet och övade på uttal och de mest grundläggande verben.

Efteråt hade klockan blivit 6:40. Det var en av de längsta dagarna jag varit på skolan. Problem uppenbarade sig när jag öppnade dörren för att gå ut. Det var mycket mörkt, för att inte nämna att det öste ner regn något så fruktansvärt! Jag hade cyklat till skolan, hade inget paraply och ingen mobiltelefon att ringa hem med och be om skjuss. Tur nog fanns det en telefon som man kunde betala med mynt. Jag betalade och inom en kvart satt jag i bilen på väg hem.

Så mycket som jag tyckte om att lära Jimmy svenska, så kändes det ändå som om jag slösat med tid som han kunde lärt mig japanska på. Det är ju ändå viktigare för mig att lära mig japanska än för honom att lära sig svenska. Även om det kanske är bra "goodwill" så är det för tillfället Japan som är i fokus, inte Sverige.