DEN 19 JUNI 2010

[Denna dag gick faktiskt till skolan fastän det var lördag! Hade planerat någonting kul för eftermiddag-kvällen! (17:50 Japansk tid)]

Jag steg upp som jag vanligtvis gjorde på vardagar denna lördag. Det var inte så att jag gjorde det av misstag, nej då. Denna lördag skulle alla 2or samlas på skolan med en packad väska och information om klassresan till Hokkaido senare nästa väcka. Jag hade min väska packad med endast det nödvändigaste. Kläder, kläder och utrymme för souvenirer att ta med hem. Anledningen att vi kom med våra väskor nu var förmodligen att vi skulle kunna undvika att checka in väskorna när vi gav oss av till flygplatsen nästa tisdag.

Resten av tiden i skolan spenderades med att lyssna på en föreläsning där läraren gick igenom ett informationshäfte som vi fått tidigare samma väcka och som jag bläddrat igenom och hittat de viktiga delarna inför resan. Jag tyckte att det tog lite lång tid att gå igenom det hela då det inte var så många viktiga saker för oss att hålla reda på själva. Det var klart att lärarna skulle ha oss under näst intill ständig vakt. Det hela tog slut före lunch så jag gick hem och gjorde lite Cup Ramen åt mig.

Klockan tre hade jag mer spännande planer. Kuwana Gymnasiets manga-tecknarklubb, Okarina, hade bestämt att sjunga karaoke och på så sätt säga farväl till mig. Allt som allt var det 6 tjejer från klubben och så jag. Misako, med vit tröja mitt i bilden, kom med sin mamma och hämtade upp mig vid ett litet tempel i närheten av värdfamiljens hem. Mamman gav mig med ens komplimanger om hur bra jag var på japanska, men problemet är att man inte riktigt känner sig så bra eftersom man fortfarande gör en del misstag. Vi kom fram till Japan Rent-a-car där man även kan sjunga Karaoke och träffade de andra 5 klubbmedlemmarna. Från vänster till höger är det jag, Ikumi, Aku, Yuka, Rio och Miina. Vi höll på mellan klockan 3 och 8. Fem timmar med musik, prat, skratt och manga teckning. Detta var ju, när allt kom omkring, en manga-klubb. När de först plockade fram anteckningsblocken undrade jag om de hade tänkt arbeta på klubbens nästa bok, men det var för att spendera tiden mellan låtarna man sjöng och för några goda skratt. Alla är förstås väldigt duktiga på att rita och skissade ofta några små skämt bilder som skickades runt och skrattades om. Misako tycker om en serie som kallas Hetalia mer än någon annan. Det är en serie där världens länder är i fokus och länderna representeras av en karaktär. En person för Japan (som också heter Japan), en för USA, en för Sverige osv. När hon skall rita någonting, vare sig det är för klubben eller inte, så kan du ge dig på att det har någonting med Hetalia att göra. Hon ställde mig en massa frågor om svenskar och hur pass väl de stämmer överens med stereotypiska karaktären "Sverige". Hon är riktigt schysst. Jag gav dem min postadress och ser framemot att få ett vykort.

När det väl var till ända sade vi hejdå till Yuka som behövde åka hem. Vi sex som återstod gav oss av ut i regnet till en udon-restaurang för att njuta av lite god mat och varandras sällskap innan vi skulle tvingas skiljas åt igen.

Misakos mamma kom och hämtade mig, Rio och vid restaurangen och skjutsade oss hem, eller platser som var närmre hem än restaurangen. I bilen fanns även Misakos lillasyster som verkade tycka att det var kul att se en utlänning i bilen. Innan de släppte av mig vid Mizutanis dörr så kom vi överens att vi skulle ses igen innan jag åker hem.

Det var en riktigt kul dag. Jag kände att jag hade fått vänner. Jag var med när det hände någonting. Jag var en i gänget, eller så nära man nu kan komma som ensam kille i en grupp tjejer. Jag kunde inte låta bli att vara lite ledsen när jag kom tillbaka hem. Jag skulle nog inte ha tid att träffa dem så mycket mer efter detta.