DEN 22-24 JUNI 2010

(ag har påbörjat mina studier vid KTH i Stockholm. Nu när jag skriver detta var det ganska länge sedan det jag nu skriver om hände. Men det måste skrivas om. [0:00 Svensk tid])

Denna tisdag skulle alla tvåorna samlas vid Kuwanas Tåg-o-busstation för att ge sig av till Nagoyas flygplats. Målet: Hokkaido, Japans nordligaste ö. Min klass, 2-8 behövde inte vara där fören klockan 9:35 så jag fick lite mer tid att sova den natten. Jag hade redan skickat iväg väskan med kläder föregående helg, så det enda som jag hade med mig var en väska med pengar, underhållning för tiden som skulle spenderas i buss och flyg samt en liten lunch.

Klassen delades in i två grupper (killar och tjejer) som fick sitta åtskiljt på planet. Att välja plats eller att sitta bredvid någon av det motsatta könet fanns inte med på kartan. Men, då jag var sist av killarna att få biljett, så innebar det att jag hamnade mellan killarna och tjejerna. Lite tur hade man ändå.

Efter knappt 2 timmar landade vi på Sapporos flygplats och hoppade på de olika bussar vi skulle åka med. På bussarna fanns guider som skulle konstant berättade om diverse saker vi passerade eller kuriosa om Hokkaido och dess historia.

Första dagen åkte vi först kort förbi Sapporo Universitet, ett av de högt rankade universiteten i Japan. Det var så svalt och skönt här på Hokkaido! Man fick lite Sverige känsla av att se skogar, sädesslag annat än ris, och klöver på marken. Senare på eftermiddagen såg vi skidhopparbacken som hade byggts för OS i Sapporo, 1972. Där såg jag till att köpa några lådor av Shiroi Koibito, eller "Vita Älskare" som souvenir till mina värdfamiljer. Shiroi Koibito är en känd sorts kaka, gjord i Hokkaido som är känd i hela Japan. Till sist åkte vi till en restaurang och åt, Genghis Khan, som påminner om Sukiyaki, men med lammkött istället för nötkött och med en lite annorlunda sås. Mums!

Efter det återvände vi till hotellet för att bada och sova. Hotellet var västerländskt i inredningen av rummen, men hade en rejält bad. När man återvände till rummet fick man reda på att man inte fick lämna det innan det att frukosten serverades nästa dag. En av mina två rumskamrater hade dock med sig ett Nintendo Gamecube som vi kopplade till TVn som fanns i rummet och spelade någon timme TV-spel innan läggdags.

Inte bara på flyget i hotellrummen och i badet, utan även på frukosten satt könen separerade. Jag kan inte riktigt förstå varför, men det verkar som om de verkligen vill undvika interaktion könen emellan. Dock visade det sig, vilket kanske inte var särskilt förvånande, att den utflykt jag skulle åka på bestod i princip bara av tjejer. Den andra dagen av vår vistelse i Hokkaido hade vi ett val mellan fyra olika aktiviteter; forsränning, ridning, besök på zoo eller glass och blommor. Jag var inte så intresserad varken av att gå på zoo eller att rida, och forsränning kunde jag väl göra i Sverige, tänkte jag. Jag valde då glass och blommor. Inte många killar valde det alternativet. Efter frukosten var det på bussen, och snabbt iväg.

Vi spenderade många timmar varje dag på bussarna, så jag hade en hel del tid för läsning. Men när man sitter och läser en bok känns det som om man flyger fram genom tiden och innan man vet ordet av är man framme vid nästa destination. Vi kom till en byggnad där de producerade diverse mjölkprodukter, som ost och glass. Där gjorde vi egen glass som vi fick äta och inhandlade lite souvenirer, i form av ostar. Allt var jätte gott.

Vid lunch stannade vi till i Hirano som är känt för sina lavendelodlingar. Där fick vi också möjligheten att göra små föremål med lavendel, bland annat en liten lavendelkudde att lägga i klädlådan. Det var ganska roligt, men på tok för lätt. Jag hade hoppats på att vi skulle spendera lite mer tid där.

Slutligen åkte vi till det andra hotellet för att spendera vår sista natt. När vi kom till hotellet med våra väskor följde jag med tjejerna, det fanns ju inte så många andra att följa efter. När vi kom in i entrén såg jag att alla stod i en lång kö till hissarna, så jag ställde mig där med dem. Det tog inte många sekunder innan en lärare ropade på mig. "Oskar-kun, du skall gå den här vägen till ditt rum," sade han. Jag följde med honom till trapphuset. "Ditt rum är på femte våningen," sade han och gick. Jag kunde inte tro det. Eftersom jag var kille skulle jag själv bära upp mina väskor. Tjejerna fick ta hissen. Det är en stor skillnad mellan könen i Japan. Den skillnad vissa anser att vi har i Sverige är egentligen väldigt liten.

Sista dagen åkte vi först till en liten stad där vi fick shoppa och äta lunch. Senare åkte vi till fabriken där Shiroi koibito-kakorna bakades, och fick gå en rundtur i deras lilla museum. Besöket avslutades med lite shopping i museishopen. Efter det var tiden slut och vi gav oss åter till flygplatsen och återvände till Kuwana. Det hade varit tre roliga dagar.