DEN 30 AUGUSTI 2009

[Jag försöker bli färdig med detta inlägg så snabbt som möjligt, för att jag behöver plugga till imorgon. Tänka sig, va? I Japan har de 3~4 prov per dag de första två dagarna efter sommarlovet. Tänk hur eleverna i Sverige skulle reagera om lärarna gjorde så! Jag har tur, bara 2 prov andra dagen, engelska och matematik. Problemet är att alla provfrågor är på japanska. (15:42 Japansk tid)]

När jag vaknade 9:30 var endast Kazukiyo hemma. Sayaka var och tränade med sin skolklubb, Yukie och Momoka var och övade inför konserten vid lunch. Först kändes det lite konstigt och stelt, Yukie är den som brukar prata mest med mig, men jag tror jag fick bra kontakt med Kazukiyo också. Jag hämtade min kamera och stoppade i minneskortet och satte batteriet på laddning. Kazukiyo hämtade sin kamera, en enorm systemkamera med lika stort objektiv. Han sade att han använde det för att få fina bilder av berg, hav, blommor och fåglar. De flyger iväg om man kommer för nära.

Klockan blev elva och vi skulle ge oss av. Kazukiyo sade med ett stort att vi skulle köra "Race Car". Men först skulle vi visst besöka grannen. Det konstiga var att huset intill var som ett andra hem. Kazukiyo tog obesvärat av sig skorna utan att signalera att har hade gjort intrång i någon annans hem. Dessutom hängde en likadan (Nalle Puh) klocka på väggen där som hemma i köket. På väg upp för trappan ropade han tillsist, "Hallå!" Det visade sig vara ett av hans företags små kontor. Hans syster var där och jobbade. Vi tog varsin kopp iskaffe (som iste, verkar populärt i Japan) och han uppdaterade sig på hur det gått för företaget. Sedan gick vi ner till husets garage, och där inne stod faktiskt en "Race Car". (En Mitsubishi så klart, man kör väl japanskt?)

Det var en vit Mitsubishi Lancer, 300+ hästkrafter och säten tillhörande en bil i klassen. När man satt sig i sätet kunde man knappt röra sig; man satt säkert fast. Men detta var en japansk Lancer (inte en europeisk eller amerikansk)! Det betydde att radion hade inbyggd hårddisk för musik etc. och DVD-spelare. Sade jag att den även är TV och GPS? Jag vill ha en japansk bil, inte europeisk japansk, utan japansk-japansk! Vi anlände vid konsterthuset 11:45 (samma konserthus som den japanska konserten jag var på andra dagen). Där satt Sachiko (Yukies mamma) och väntade. Vi gick in i konsertsalen och väntade. Den började prick 12.

Det var 25 barn som spelade fiol och 8 som spelade duetter på piano. Momoka spelade en tysk folkmelodi på fiol, känd i Sverige som "Alla fåglar kommit re'n". Hon såg ut som en liten prinsessa i en liten vit klänning och uppsatt hår.
Mot slutet spelade flera violinister tillsammans, men det bästa var Momokas egna framträdande.

Vissa var så duktiga att de säkert skulle komma in på Lilla Akademin om inte till och med den stora. Det fanns några extremt duktiga violinister där, men deras stycken kändes så hektiska att det var lite jobbigt att lyssna på fyra långa stycken.

Konserten tog slut först 4 och då åkte vi direkt hem. Sayaka var ännu inte hemma, så vi bestämde oss för att åka till ett Sushiya (Ya är ett ord för hus på japanska. Det som står före ya visar vad restaurangens specialitet är.) och åt jätte god sushi. Jag passade på att ta några bilder av min familj medan vi var där.

Sedan åkte vi hem och diskuterade morgondagen, den första skoldagen. Läskigt!