DEN 24 AUGUSTI 2009

[Jag har inte haft möjlighet att skriva någonting på dessa tre dagar, men jag orkar tyvärr bara skriva om den första dagen nu, så ni får spännt vänta på resten. Jag har just duschat och klivit ner i ett japanskt avslappnande bad, nu innan John Blund. Natti natti. (23:25 Japansk tid)]

Jag gick upp vid ca. 6:30 och tog min packade väska till köket för att äta frukost. Jag åt lite flingor och mjölk de hade köpt (inte riktigt som hemma, men de hade ansträngt sig så väl). Sedan tog vi ut väskan i bilen och körde till Nagoya/Komaki flygplatsen. På resan dit fick jag en salt risboll. Det är jätte skummt här i Japan. De äter mycket, ganska torr, mat och lever i ett klimat då man förmodligen behöver kunna svettas ganska bra, men ändå dricker de nästan inget vatten alls! Skumt. Väl på flygplatsen mötte jag alla de andra utbytesstudenterna, och vi satt och pratade innan flyget skulle gå klockan åtta. Det var lite synd att jag hade börjat snuva den morgonen, så man kände sig inte riktigt på topp, men inte alls trött eller grinig. Yukie och Kazukiyo väntade på flygplatsen tills jag gått igenom kontrollen. De var så snälla. De andra utbytesstudenterna tyckte det också. Någon sade, "Jag önskar att min familj också gjorde det."

Det var tre japaner med oss på resan som var våra arrangörer, guider och vänner. Rotarydistriktets ordförande (Akira Nakamura), och två rotaryaner Horibe-san och Mukai-san. De var mycket roliga och hjälpte alltid till.

Flyget till Kyuushuu (Japans stora södra ö) tog en timme och 20 minuter, och vid 9:20 landade vi i Fukuokas flygplats. Jag hade pratat med Elizabeth ungefär hela vägen. Vi jämförde USA, Sverige och Japan. Det var riktigt intressant. På flygplatsen stod en fin rosa buss (Showa) och väntade på oss. Bussföraren var alltid artig och glad.

Det första vi gjorde var att åka till staden Arita (nära Saga), ett ställe känt för Imari porslin (Japanskt porslin). Porslinet är till grunden vitt och har blåa detaljer. Vi fick se många olika fina porslinföremål, men höjdpunkten var möjligheten att välja ett omålat porslinföremål och måla det själv. Det var precis lika häftigt och lika svårt som man kan tro. Helt otroligt! Men vi hade ganska brottom, det var mycket vi skulle göra varje dag, så vi målade dem ganska snabbt och åkte sedan vidare. Jag hoppas att all stress inte orsakade några problem. Vi hann nämligen bara måla dem, men då var de inte klara ännu. Det är en lång process efter målningen som vi inte kunde vara med på. Jag fick höra att objekten skulle skickas till oss om två månader! Det är en lång tid men jag väntar spännt.

Sedan letade vi upp en restaurang i närheten och åt sittandes på golvet (första gången). Jag tog en skål ramennudlar och vi alla höll med om (förutom Japanerna) att de japanska matportionerna är enorma. Nästan ingen orkade äta alla nudlar och dricka all soppa.

Sedan fortsatte vi till Nagasakis Atombombsmuseum, ett stort museum byggt runt explotionens epicentrum. Ett klart tema var hur mäktig förintelsen var och hur viktigt det är med världsfred i en tid med många kärnvapen. Det fanns modeller av staden före och efter explotionen, rester av byggnader som disformerats och "skuggor". Skuggorna kan man se på vissa väggar och blev till av bombens första våg av fotoner som brände väggen, men inte där någonting var ivägen. Mankan se konturerna av en människa som stod med en stege fastbrännd i träväggen. Det är som en läskigt stark kamerablixt. Det var mycket mäktigt att vandra runt på museet och med all text på engelska var det lätt att följa med. Om det bara hade stått på japanska hade ingen riktigt kunnat njuta av museet. Tiden tog slut än än gång och vi skyndade oss vidare till en stor staty av en blå man. De sade inte så mycket om honom, men jag skall ta reda på det nu när jag har chansen. Vi stannade där ett tag och tog några gruppbilder. Två foton per kamera och sju kameror. Det var jätte varmt i solen.

Sedan gav vi oss av till hotellet, och det var ett fint hotell. Hotel JAL (Japan AirLines) City i Nagasaki. Vi lade undan våra väskor och gick för att äta på en kinesisk restaurang. Maten något japanifierad (precis som den är svergifierad i Sverige) så det var inte riktigt som den kinesiska mat jag åt i Kina för två år sedan, men det var mycket gott.

På vägen tillbaka till hotellet gick vi förbi några affärer som sålde diverse souvenirer. En sak som var väldigt häftig var ett litet föremål i glas som framkallar ett klickande ljud om man sätter munstycket mot läpparna och blåser in och suger ut luft ur dess kammare. Vi var alla förvånade över ljudet och än mer när i insåg att glaset vibrerade och framkallade ljudet utan att gå sönder.

På hotellet hängde vi lite i tjejernas rum och snackade och plattade varanras hår för att ha någonting att göra. Det var kul. Phew! Mer blir det senare, god natt!